Автор: Dan Andersson
Издательство: Höganäs : Bra böcker
Год издания: 1977
Страниц: 134, [1]
Переплет: твердый; суперобложка
Серия: Bra Klassiker
Язык: шведский
Цена: 200 руб.
 |
| De tre hemlösa |
Рецензия на эту книгу на шведском языке с сайта
sydsvenskan.se
TEXT: Jens Liljestrand , litteraturvetare
Dan Anderssons existentiellt sökande lyrik fortsätter att vara omtyckt, men få känner till hans prosa. Efter att ha läst debutromanen ”De tre hemlösa” förstår Jens Liljestrand varför.
Dan Andersson är, tillsammans med namn som Maria Sandel, en av de mest gåtfulla gestalterna från det tidiga svenska 1900-talets proletärdiktning, den generation som banade väg för arbetarlitteraturens guldålder på 1930-talet. Med en mångsidig bakgrund som kolare, spelman, journalist och lärare var han på väg mot ett genombrott som diktare när han i en bisarr olyckshändelse dog på ett hotell 1920 – rummet hade rökts ut med cyanväte mot ohyra och sedan inte vädrats tillräckligt. Han är i dag mest ihågkommen för tonsatta dikter som ”Omkring tiggarn från Luossa” ur ”Svarta ballader” (1917).
Mindre känt är hans prosaförfattarskap, av vilket mest återstår fragment. Den självbiografiskt präglade ”De tre hemlösa”, utgiven 1918 på Tidens förlag, blev hans sena debut. Stockholmsförlaget Under inleder nu sin utgivning av svenska sekelskiftesklassiker med denna lilla volym, smakfullt producerad med ett enkelt, avskalat omslag i gråbrun kartong.
”De tre hemlösa” sägs i förordet vara resultatet av ett möte med David Ramm, som bodde i en liten stuga i Finnmarken och delgav berättaren sitt livs historia. I själva verket följer berättelsen ganska tydligt Dan Anderssons egen biografi (och föregriper därmed de självbiografiska verk som autodidakterna skulle komma att skriva under 1930-talet). David Ramms barndom präglas av den lilla systerns död, som leder honom in på religiösa grubblerier. I hemmet finns också bröderna Johan Adolf, grubblaren och tänkaren som sitter sysslolös och handlingsförlamad i sin vrå, och Karl Anton, som tidigt förlorar sin syn.
Dan Andersson skildrar en värld av smuts, fattigdom och hopplöshet. David Ramm tar sig ut i världen och arbetar som sjöman, men blir sjuk och tvingas i London att förlita sig på en medlidsam prostituerads omsorger. När han kommer hem har Johan Adolf mist förståndet och Karl Anton släpar sig fram på gatorna som alkoholiserad tiggare.
Det är som synes ingen munter läsning. Styrkan i boken ligger just i den naturalistiska gestaltningen, parat med Dan Anderssons förmåga att ge liv åt de tre brödernas inre tankar: Johan Adolfs skam över att ligga föräldrarna till last, Davids växande tvivel på Guds existens.
Som debutroman är den alltså inte oäven, och det är tydligt att Andersson, om han fått leva, hade kunnat bli en betydande prosaförfattare. Som dokument över Fattigsverige kring förra sekelskiftet är det också en synnerligen användbar bok.
Men någon större läsupplevelse är faktiskt inte ”De tre hemlösa” och man kan knappast anklaga förlaget för att inleda sin serie med ett överdrivet publikfriande verk. För mig framstår den snarare som en förklaring till varför det är med den existentiellt sökande lyriken som Dan Andersson efter nästan hundra år fortsätter försvara sin position i den svenska litteraturkanon.
